Stig Jakobsson föddes den 28 juli 1917 i Stockholm.

Stig var 18 år då han startade ungdomsföreningen Pelikan 1935, som sedan kom att bli Stockholms Dövas Ungdomsklubb 1937 som idag heter Stockholms Dövas Ungdomsråd.
Dess logotyp med pelikanen har han också utformat.

Han var aktiv i olika kulturarrangemang som uppträdde med folkdans med gänget vid Solbackens invigning år 1943 samt deltog i flera teaterpjäser tillsammans med andra i både föreningens lokal och Solbacken. Han har också varit engagerad bland de första döva scouterna och dövidrott – speciellt skytte. Han har representerat Sverige i flera Deaflympics. Han tog silver i luftgevär i Köpenhamn 1949 och guld i armégevär i lag i 1961 i Helsingfors.

Stig var även mycket aktiv inom föreningen, varav som ordförande i fem år från 1965 till 1969, men var därutöver också sekreterare och ledamot i omgångar, 1944, 1945, 1952 och 1963.

Stig avled 82 år gammal 11 mars 1999.

Här vill vi visa en kort fillmsnutt där Stig berättade själv om hur Pelikan och SDUR bildades.

”Det fanns många ungdomar som träffades och umgicks. Vi ofta gick ut och tar en promenad. Jag började fundera på att det måste ha en egen liten klubb för oss ungdomarna. Då började vi planera och bilda ”Pelikan”, en privat klubb. Varje onsdagskvällar träffades vi och gick runt på Djurgården, cirka 2 timmar – Lagom! Senare tänkte vi att vi måste använda dövföreningens lokal, det ledde till att vi bildade SDUR den 17 december 1937 på Upplandsgatan 7.”

Stockholms Dövas Förening har genom åren producerat två jubileumsböcker.
Den första kom ut 1968, hette Att höra samman och är en jubileumsbok i samband med föreningens 100-årsjubileuym. Författarna var Elsa Fondelius och Lennart Åström.
Den andra boken kom ut 1995, hette Som en syskonkedja och är en jubileumsbok i samband med föreningens 125-årsjubileum. Författaren till boken var Beata Lundström.

Den tredje jubileumsboken håller vi föreningen med på att producera nu och det är i samarbete med Dramaski AB genom författaren Filip Burman.
Boken avser att publiceras i samband med föreningens årsmöte 16 mars 2019.
Det blir en annorlunda jubileumsbok att se fram emot då det blir en skönlitteratur med olika faktainnehåll.

Föreningen hade ett gammalt standar med ett oblekt bestått av vitt sidentyg med ”Döfstumföreningen 1868” broderat mitt på samt tecknet för vänskap med två kvistar som bestod av både eklöv och lagerblad.
Enligt protokoll från kyrkofesten år 1875 stod det att föreningen fick ett standar i ”hvidt siden” i gåva av vänner till föreningen som ville vara anonyma.
Efterforskningen som gjorts av Nordiska museets textilavdelningen har kommit fram till att standaret kan vara ett nytt standar från början av 1900-talet.
Men det framgick inte någonstans i protokollen under perioden 1875 och 1910 att föreningen skulle ha ett nytt standar. Men man kan se standaret i flera bilder från början av 1900-talet.

Standaret har använts bland annat vid begravningar, som t ex den döva dövläraren Ellen Franke som dog år 1921, då paraderade det gamla standaret vid kistan.
När föreningen fyllde 125 år då var standaret upphängd vid mottagningen i Dövas hus och vid banketten i Stockholms Stadshus.

Idag är standaret spårlöst försvunnen och föreningen saknar det, kanske ni kan hjälpa oss att hitta tillbaka det?

Nu är det 19:e Dövfilmfestival. Dövfilmfestivalen grundades av Gunilla Wågström-Lundqvist efter en ide för 19 år sedan. Idén dök upp på hennes dåvarande arbetsplats i Utbildnings Radion, hon tänkte då varför inte starta ett arrangemang där man visar filmer gjorda av och med döva från hela världen. Det skulle bli en stor inspirationskälla för andra döva filmintresserade svenskar och underhålla många.

Gunilla tog kontakt med Ylva Björklund som då läste på Kulturvetenskapslinje, och bad henne komma över till henne på kontoret. De började brainstorma idéer med varandra. Idén blev verklighet och blev populärt. De som kom och köpte biljetter varje år, och tyckte det var så givande och uppskattat.

Dövfilmfestivalen arrangeras årligen av SDF av arbetsgruppen. Filmerna kan vara både kort- och långfilmer som producerats av döva regissörer, döva producenter, döva kameramän och skådespelare. Filmerna är på teckenspråk och i olika genre, de är även textade. Nästa år 2019, blir det 20 årsjubileum för Dövfilmfestival.

När Börje Edwall var cirkla 5 år deltog han hans första medlemsmöte på föreningen. Det var en spännande upplevelse för honom, och han blev imponerad. Hans far, Erik Edwall, var aktiv i dövas föreningsliv och var bl.a. sekreterare i idrottsklubben Hephata och i dövföreningen. Så snart när Börje slutat skolan drogs han till dövas föreningsliv.

Från 1969 till 1974 var Börje anställd som konsulent hos SDR, men arbetade ungefär halvtid för Stockholms Dövas Förening. Mellan 1974 och 1981 var han ombudsman för Stockholms Dövas Förening. Det var intensiva år då stora förändringar skedde för döva i Sverige. Förbundet fick kontakt med föräldrar till döva barn. Föräldrar börjar kräva teckenspråk i dövskolan. Tolkverksamhet kom igång, teckenspråksundervisning, teckenspråksforskning, text i TV, texttelefon m.m. Inom föreningen skedde det också förändringar. Pensionärsförening, sektioner och föräldraklubb bildades. Solbacken byggdes om och blev kursgård, föreningen byggde upp ett kansli och fick med tiden sitt eget hus, Dövas hus. Det blev en del arbete för föreningen och ombudsman.

Stockholms Dövas Förenings första anställda var Ernst Johnsson, vaktmästare (1960). Nu idag 2018 har föreningen 8 anställda.

Under året 2013 hade SDF kansli ett husdjur under några dagar, en skrattduva som heter Charlie.
Man påstod att det var en hane, duvan följde med trollkarlen Magic Morgan som reste via Finland.
De uppträde på beställning av Stockholms Dövas Förening, därefter övergav trollkarlen Charlie kvar här hos oss.
Charlie fick bo i en större provisorisk bur med pinnar och hen fick till och med flyga fritt ibland på SDF:s kansli.
SDF:s kansliet som skötte om hen letade frenetiskt efter ett hem åt hen, ett drömhem var där man kunde flyga fritt och kanske få träffa kärleken.

Efter ett par dagars letande hittade SDF ett nytt hem åt Charlie!
Det var en kvinna som hette My som har en man som är van vid duvor.
Charlie satt exalterad i bilen på väg till henne som jobbade på förskolan Vårängen, där fick Charlie även träffa en flock dagisbarn och de fick klappa på Charlie.

Efter dagens slut kunde Charlie och My åka hem,
Charlie var lycklig att ha hittat ett hem!
Hen fick en egen riktig stor bur och man kunde flyga fritt. Så småningom visade det sig att Charlie är en TJEJ!

Det var ett härligt minne det för oss här på kansliet!

Idag har Stockholms Dövas Förening fem aktiva sektioner; Södertörnssektionen, Dövas Internationella sektion i Stockholm, Familjeklubben Näckrosen, Familjeklubben Snoken och Sportfiskeklubben Strömmen. Idag räknas alla som sektioner men det har de inte alltid gjort. Det som idag faller under kategori sektion föll tidigare kanske under ”intressegrupp” eller ”klubb”. Tidigare fanns alltså sektioner, intressegrupper och klubbar inom SDF. Några är numera nedlagda eller sammanslagna – och idag räknas alla som sektioner oavsett ursprung.

Det har funnits lokala geografiska sektioner under SDF för döva boende på dessa platser, eftersom möjlighet till kommunikation var begränsande på 70- och 80-talet. Av fem lokala sektioner finns endast en kvar idag; Södertörnssektion.

Det har också funnits olika klubbar som t ex Motorklubben Viking, Bridgeklubben och Schackklubben 46. Nu idag bara en aktiv; Fiskeklubben Strömmen och räknas nu som en sektion under SDF.

Med tiden växte även intressegrupper fram. Av dem finns tre kvar; familjeklubbarna och Internationella sektionen. Nu idag är de sektioner under SDF.

Under året 1970 kom det ut informationsblad som kritiserade Sveriges Dövas Riksförbund från en grupp ”Informationsgruppen Märk Väl”.
Gruppens syfte var att belysa olika osanningar som enligt dem funnits inom konflikten hos förbundet som även involverade föreningen. Gruppens mål var även att döva skulle ha ledande befattningar inom föreningarna/förbundet och även hos Dövas Tidning.
Gruppen Märk väl hade även under hösten 1970 anmält SDR:s insamlingsverksamhet till näringslivets granskningsnämnd som b. la. har ansvar att kontrollera insamlingar till välgörande ändamål.
Det på grund av att gruppen ansåg att SDR använde felaktiga uppgifter i sina marknadsföring.
Det ledde till att SDR fick försvara och argumentera för sin sak till både granskningsnämnden och skolöverstyrelsen.
Dessa Informationsutskick och aktion mot förbundet grundades på ett konflikt inom förbundet som även på sikt berörde Stockholms Dövas Förening genom att några i styrelsen agerat på egen hand och kritiserat förbundet och det ledde till att de uteslutits från styrelsen.
Flesta av de initiativtagarna var medlemmar hos SDF, även tidigare styrelsemedlemmar och det ledde till att SDF:s styrelse 27 februari 1971 beslöt att utesluta dem från föreningen.
Det blev reaktion och ärendet togs upp på föreningens årsmöte samma år men beslutet kvarstod.
Det ledde även till att några även lämnade föreningen och det efter några år kom några av dessa medlemmar som uteslutits eller lämnat föreningen tillbaka.

1925 startades en skola för småbarn i Dövas Väl, nuvarande Hörselskadades Riksförbund:s regi och det hölls i ca 30 år.
1951 startade Sveriges Scoutförbund fem Wedenbergsförskolor varav två stycken i Stockholm vars där barnen skulle hörseltränas så det var främst barn med hörselrester som började där.
Under åren 1952-1957 hade Manillaskolan även en förskoleverksamhet.

Mitten av 1950-talet tog Stockholm Stad över all förskoleverksamhet inom kommunen.
Då satsade på små grupper med avläsning och talträning för döva barn.
I slutet av 60-talet började man använda teckenspråket fast det gick så långsamt.
Sen fanns det ett daghem för döva barn på Skeppargatan vid Dövas Hus på Storgatan och ett annat på Boktryckarvägen.
På Rålambsvägen fanns det daghem för hörselskadade barn.
Den första helt döva personen i Sverige som anställdes som förskolelärare var Rita Ingvarsson (fd. Andersson). Hon fick i början kämpa för att kunna utbilda sig till förskolelärare.
Då det gick bra för Rita under utbildningen och på arbetet i förskolan så öppnades det möjligheten för flera döva att arbeta inom förskolan.
Den första förskolan för döva låg i Göteborg och startades 1902 av Annie Koch.

SDF har drivit biståndsarbete nu i 31 år, vid året 1987 bildades Nepalkommitté. Det började med att Åsa Gustavsson och Mette Marqvardsen åkte på deras stora Asienresa. När de var i Nepal och de såg några personer teckna, tog kontakt med dem och stannade sedan hos dessa döva i huvudstaden Kathmandu i 2 månader. Åsa och Mette tänkte att det skulle vara bra att bilda en vänskapsförening mellan döva i Sverige och i Nepal, och det blev en Nepalkommitté i SDF. År 1992 blev det ett biståndsprojekt, SDF arbetade tillsammans med Kathmandus dövförening i många år fram till 2015. Då det startade ett nytt projekt tillsammans med DAOK, Deaf Association of Kailali. Syftet med projektet är att ge kunskap inom föreningsliv samt utveckla barnens rätt till teckenspråkig utbildning. Nu är vi inne på andra projektperiod tillsammans med DAOK, 2018-2021 bland annat ska vi också fokusera på tvåspråkighet och följa deras utveckling med dövskolan.

Nepalgruppen säljer sjalar till förmån för döva nepaleser. Vill du köpa några? Ta kontakt med oss – nepal@stockholmsdf.se

Einar Blomqvist föddes 29 oktober 1902 i Stockholm, var illustratör och reklamtecknare.
Det var Einar som ritade föreningens nuvarande logo, den kom fram 1954 i samband med ett diplom till de som varit medlemmar i över 40 år som idag används som logo.
För döva på 1920-talet och framåt, var han mycket välkänd och omtyckt för sitt alltid glada humör och entusiasm för att stimulera andra att delta i föreningsliv på olika sätt.
Han fotograferade mycket, och står säkerligen för en stor del av de anonyma fotografier av föreningssammankomster som finns i SDF:s arkiv.
Han gick på Manillaskolan 1911-1919 därefter aftonskola och konstindustriella skolan.
Från och med 1924 arbetade han hos olika ateljéer och byråer både som dekorationsmålare och illustratör, gjorde bland annat bl a foajén med figurer i taket till biografen Skandia i Uppsala och även ritade bilar åt bland annat Ford.

Han var gift med Ingrid Margareta Blomqvist fd. Carlsson som även var döv och välkänd mest för att vara frälsningssoldat för döva i många år.

Han var aktiv som styrelsemedlem hos SDF i hela 21 år under perioden 1928-1961.
Han har varit ledamot, kassör, vice ordförande och även ordförande.
Han blev utsett till hedersmedlem hos SDF år 1958.
Einar Blomqvist dog 6 augusti 1981.

Tack till Roland Jakobsson och Pär Aron Borgs vänner (PAB) för bakgrundsinformation om Einar Blomqvist.

SDF:s första kvinnliga ordförande valdes in år 1978, cirka 100 år efter kvoteringen; Christa Ekholm.
Hon varit aktiv i föreningens styrelsearbete 8 år varav 3 år som ordförande.
Hon föddes 25 december 1936 i Hannover, Tyskland.
På en semesterresa till Sverige 1961, gick Christa till arbetsförmedlingen och fick direkt ett arbete på syateljé. Christa bodde i Malmö innan hon flyttade till Stockholm och Stockholms Dövas Förening 1967. 1975 valdes Christa in i SDF styrelse som ledamot i 3 år sedan blev hon ordförande.
Christa arbetade hos SDR och där började produktionen av läromedel för teckenspråksundervisning för vuxna. Hon var också en av initiativtagarna till Solbackens teckenspråkskurser för föräldrar till döva barn och det var föregångaren till TUFF – teckenspråksutbildning för föräldrar, som senare blev en nationell angelägenhet.

Dövas Dag-firandet i Sverige äger rum i fjärde helg i september varje år.
NU kommande helg blir det av här i Stockholm, ”Dövas Dag på Östersjön”.

Lite historia, plockat från Sveriges Dövas Riksförbund.

Historia
Redan på 20- och 30-talen förekom det att man någon enstaka gång eller regelbundet ordnade De dövstummas dag.

Till kongressen i Borlänge 1938 kom en motion från Ebbe Bergh, Svenske i Malmö, om en De dövstummas dag. Det skulle ske den söndagen då man i kyrkan talar om hur Jesus botade en dövstum (13:e söndagen efter pingst). Kongressen hänsköt frågan till styrelsen för utredning och sedan hände ingenting.

Vid den nordiska kongressen i Stockholm 1947 togs frågan om Dövas Dag upp av norrmannen Wilhelm Schröder.  Men flera var tveksamma så han tog tillbaka frågan.

Vid världskongressen i Zagreb 1955 diskuterades ett förslag om Dövas Dag, och vid den internationella studiekonferensen i Rom 1957 beslutades att Dövas Dag skulle firas den sista söndagen i september, eftersom den första världskongressen ägde rum i Rom i september 1951.

År 1969 ägde ett speciellt Dövas Dag-firande rum. SDR ordnade den 6 och 7 september ett riksomfattande informations- och demonstrationsmöte i Stockholm: Dövas Dag och Dövas riksdag. Drygt tvåtusen döva från hela landet deltog.

1973 började förbundet organisera regionalt Dövas Dag-firande, på tre platser i landet: en ort i Svealand, en i Götaland och en i Norrland. Flera hundra personer kom till varje ställe. 1977 skulle Svealands döva fira Dövas Dag i Visby, SDR hyrde båt av Ånedinlinjen, och cirka 300 personer åkte med ”döv båt” till Gotland.
Ungefär 1980 övertog dövföreningarna i resp. region ansvaret.

Stockholm har haft Dövas Dag under åren;
1974, 1984, 1986, 1989, 1996, 1998, 2002, 2012 och nu 2018!

Ni som kommer nu på fredag, vi ses!

1947 tog de första döva i Sverige körkort.
Det var Lennart Nilsson i Motala och Folke Månsson I Göteborg.
Men de första stockholmarna var troligtvis Tore Åsander och Lars-Olof Rassing (som då bodde på Gotland när han tog körkort).
De första kvinnorna i SDF som tog körkort var Berit Bjersing och Eivor Gustafsson.
Idag har majoriteten av de döva körkort.

Vid föreningsmöte i februari år 2003 bildade en lokalkommitté och sökte aktivt efter ny lokal.
Det framkom några förslag på olika lokaler men medlemmar var inte nöjda. Till sist fick medlemmarna se på lokalen i Globen.
I samband med föreningsmötet november år 2003 kom cirka 200 medlemmar och accepterade efter en lång diskussion förslaget på lokalen som ligger på Palmfeltsvägen 13&15, Globen.
Föreningen flyttade sen in till nya lokalerna redan under februarimånaden år 2004 och renoverade lokalerna.
Den 17 mars år 2004 kom över 500 personer till invigningen.
Representanterna från SDF, SDUR, Pensionärsföreningen och Stockholms Stad klippte vart och sitt band vid trapporna. Nu använder lokalerna flitigt av medlemmarna i samband med olika programutbud.

Albert Berg föddes 19 september 1832 som son till operasångaren Isak Albert Berg och hans hustru Lina Hjortsberg. Albert Berg föddes döv, och vistades 1841-1842 som elev vid de l’Epéeska institutet för dövstumma i Paris, varefter han fortsatte sin utbildning på Manillaskolan.
Sina konststudier fick han först under privat handledning, och sedan som elev vid Konstakademien fram till 1853, då han utgick som kadett på linjeskeppet Carl XIII, för att göra marinstudier under eskaderns expedition i Östersjön och Nordsjön.

Hösten 1853 påbörjade han en lång studieresa genom Europa där han fortsatte sina konstnärsstudier. I Frankrike erhöll han den stora Ary Scheffers ledning och beskydd.
1865 återvände han till Sverige, och intresserade för dövutbildningen i Sverige.
1868 bildade han tillsammans med Ossian Edmund Borg och dövläraren Fritiof Carlbom Stockholms Dövas Förening. Albert Berg var föreningens kassör i 27 år och viceordförande nästan lika lång tid och han blev hedersledamot hos SDF år 1879.
Albert Berg dog 20 januari 1916.

De första fyrtio åren av 1900-talet var mer jämnt när det gällde verksamhet och antal medlemmar och de träffades mest i samband med föredrag och fester.
Efter 1940 blev det större förändringar i verksamheten och en kraftig ökning av medlemsantalet.
Nu kommer några exemplar som visar på detta nedan;
Det började med förvärvet av sommarstugan Solbacken, 1941.
Strax efter världskrigets slut så ökade anslagen från samhället. Detta innebar att föreningen kunde arbeta mer för medlemmar samtidigt som kravet på intressepolitiska arbetet ökade.
1968 anställde föreningen kurator och några år därefter även en ombudsman och senare flera anställda.
Genom tiden fick även föreningen större lokaler och till sist ett eget hus, Dövas Hus 1979.
Dövas långa kamp för att få in teckenspråket i undervisningen började krönas med framgång och det innebar även att föräldrarna till döva barn och andra hörande strömmade till föreningen som medlemmar under 1970.
Under 80-talet bedrev föreningen teckenspråksundervisning innan samhället tog över.

Grunden till ett bibliotek lades redan under föreningens första år genom bokdonationer.
Det var oftast en styrelseledamot som fungerade som bibliotekarie och under 1890 talet och början av 1900 var det länge Hanna Lundgren.
1906 hade biblioteket 315 böcker, under året lånade 28 personer sammanlagt 71 böcker.
1907 ansökte föreningen första gången anslag från Stockholms Stad och fick 250 kronor och införskaffade 102 nya böcker.
Dessa böcker kostade 128,12 kr och bands in av Knut Hässlers bokbinderi för 108, 56 kr.
Knut Hässler var döv och medlem hos föreningen, bokbinderiet som han grundade finns fortfarande kvar idag genom Bibliotekstjänst som köpte upp företaget 2002 och idag ingår i BTJ Sverige AB.
Därefter fick föreningen 500 kronor per år från Stockholms Stad och 1909 noterades högsta siffran för utlåning, 323 böcker.1938 hade föreningen 900 böcker.
1969 var sista gången biblioteket omtalades i verksamhetsberättelsen då föreningen därefter sålde flertalet av böckerna till medlemmarna.
Idag har SDF en lilla bibliotek inne i kansliet som främst består av böcker som skrivs av döva eller handlar om döva som går att låna om man är medlem hos föreningen.

Ossian Edmund Borg, född 6 augusti 1812 som son till dövskolepionjären Per Aron Borg.
Ossian var en svensk dövlärare och föreståndare för Manillaskolan.

Ossian Borg började studera i Uppsala 1832, och hade bestämt sig för den medicinska banan och avsåg att ta kandidatexamen i medicin men på grund av faderns död var tvungen att avbryta studierna och omedelbart ta ansvaret för Manillaskolan och omnämnandes till direktör och förste lärare vid Institutet för dövstumma och blinda 1839.
Ossian Borg kom därefter att ägna hela sitt liv åt att utveckla Manillaskolan.
Ossian Borg bildade vid Manillaskolan tillsammans med konstnären Albert Berg och dövläraren Fritjof Carlbom den 3 maj 1868 Dövstumföreningen/Stockholms Dövas Förening.
Han gick i pension år 1875, men fortsatte även efter detta med att biträda vid det av honom bildade lärarseminariet vid Manilla och att ge privatundervisning i teckenspråk.
Ossian Edmund Borg dog 10 april 1892.

Föreningen hade redan vid start en ekonomisk grundplåt.
Vid den första sammankomsten överlämnade Ossian Borg 1000 riksdaler som idag motsvarar cirka 70 000 kronor.
339 riksdaler var ifrån Lovisa Springer som testamenterat till ”hjälpbehövande döfstumma”, hon var döv och gick på Manillaskolan.
Resterande 650 riksdaler kom från Johan August Edlund som testamenterat till ”nödlidande döfstumma”, han var även döv och gick också på Manillaskolan.
Det lilla ursprungskapitalet flerdubblades också redan under de första åren genom ett stort lotteri som Albert Berg tog initiativet till år 1871. Vinsten efter lotteriet uppgick till 7350 riksdaler vilket innebär att föreningen endast efter fyra års verksamhet hade ett kapital på 10.686 riksdaler som motsvarar cirka 700.000 kronor.

Charlotta Fredrika Moulier, fd. Fienemann föddes 1846 i Göteborg.
Hon var döv och gick på Manillaskolan då Manillaskolan var den enda skolan för döva på den tiden. Hon gifte sig med Carl H. Mouiler, som även var aktiv inom dövrörelsen.
Makarna Moulier var närvarade när Döfstumme-föreningen i Stockholm (idag Stockholms Dövas Förening) bildades 3 maj 1868 på hennes barndomsskola, Manillaskolan.
År 1871 ändrades föreningens stadgar och det skulle vara 4 kvinnor av 10 i styrelsen.
Det var då Charlotta Moulier valdes in i styrelsen. Hon satt i styrelsen från och till i sammanlagt nio år. Charlotta Moulier arbetade som barnmorska. Charlotta Mouiler avled 29 november 1907 och hon blev 61 år gammal.

Han var döpt till Frithiof men kallades även Fritijof. Han föddes i Eskilstuna den 20 juli 1835 och dog i Stockholm den 25 januari 1890. Han var en av föreningens tre grundare. Han gick på Allmänna Institutet för dövstumma och blinda som idag heter Manillaskolan.
Han var dövlärare på Tysta Skolan under åren 1860-1882. Han brann även för att alla döva ska få möjlighet att utbilda sig, samt att alla ska få tillgång till socialt umgänge på en gemensam plats.

Frithiof var ute på tre månaders resa sommaren 1863 runtom i Tyskland. Han kom i kontakt med många döva, bland annat Edvard Fürstenberg, som länge hade varit centralgestalt i den tyska dövrörelsen och bildat Tysklands första dövförening i Berlin 1848.

Han fick då information om syftet och hur dövföreningen i Berlin arbetade samt föreningens stadgar som han tog med till Sverige.

Fritiof har också suttit i styrelsen i många år från då SDF bildades. Han var också på sin tid en framstående figurmålare. Vid föreningens 150 års-jubileum på stadshuset den 3 maj 2018 fick han utmärkelsen hedersmedlem postumt för sina insatser.

Senare under 1970-talet började föreningen se sig om efter ny lokal, då lokalen på Götgatan 68 inte var inte lämpligt för både verksamhetslokal och kontorslokal.
Då hade föreningen två lokaler, ena på Götgatan avsett för verksamheten och på Västmannagatan avsett för kontor.
Föreningen ville ha en gemensam lokal för både verksamhet och kontor.
Lokalkommittén började titta på olika lokaler och fastnade för den gamla polisstationen på Östermalm. Det var smutsigt därinne och cellerna var kvar därnere i källaren.
Föreningen flyttade in till Storgatan 23 1 april år 1979 – ett eget hus mitt i stan!
Huset hade 21 rum och 2 kök.
Det kom totalt över 600 personer på öppet hus den 9 april och Dövas Hus blev populärt hos medlemmarna. Föreningens verksamhet växte genom att föreningen hade pubaftnar, teckenspråkskurser och flera utbud och det innebar även att föreningen hade flera nya tjänster som tex föreningskonsulent, studiekonsulent, vaktmästare och cafévärdinna.
Det blev till slut ekonomiskt ohållbart för föreningen att behålla Dövas Hus på grund av hyreskostnaderna så efter nästan 25 år var föreningen tvungen att lämna lokalen på Storgatan 23.

Föreningen har haft 21 lokaler genom historien.
I början använde man Manillaskolan, ofta i samband till föreningsmöte och olika slags möten.
Därefter har man använt sig av olika platser och för det mesta så har man hyrt eller lånat lokalerna från organisationer som t.ex. hantverksföreningen, Typografiska föreningen och Stockholms folkskollärareförening.

År 1880 hyrde föreningen en stor sal och två mindre rum på Östermalmstorg (tidigare Ladugårdslandstorg) men det blev för mycket för föreningen.
Tre av styrelsen förlorade flera tusen kronor p.g.a lån.
Albert Berg fick även betala 1200 ur egen ficka. Därefter har man varit tvungen att flytta flera gånger.

År 1908 flyttade föreningen till en egen lokal för första gången på Luntmakargatan 7, tack vare ett anslag från Stockholms stad. Där var föreningen kvar fram till 1914 och därefter blev det flera flytt fram till år 1938 då föreningen flyttade in till en lokal på Drottninggatan 26.
Lokalen var på  7 rum och kök. Under 1960-talet tog Stockholms Stad beslutet att utveckla Stockholm City, det kallades även för ”citysaneringen” och det ledde att föreningen var tvungen att flytta på nytt och det blev då till Götgatan 68.
År 1979 flyttade föreningen in till ett eget hus på Storgatan 23 som benämnandes som Dövas Hus och där stannade föreningen i totalt 25 år. Många medlemmar har fortfarande idag fina minnen från Dövas Hus på Storgatan 23.  På grund av hyreskostnaderna var föreningen tvungen att flytta och denna gången år 2004 till nuvarande lokal på Palmfeltsvägen, Globen.

Maria Forsell, fd. Hamberg föddes i Hullingsmåla den 25 september 1856.
Hon föddes in i en stor familj med 10 systrar och två bröder och döva föräldrar. De flesta av syskonen var också döva. Maria var gift med August Forsell, även döv. Familjen flyttade först till Örebro, sen vidare till Stockholm. Hon jobbade som linne- och klädnadssömmerska. Maria kom tidigt kontakt med Stockholms Dövas Förening och har varit styrelseledamot.
År 1896 grundade Maria tillsammans med Emma Anstrin Dövas Kvinnoförening i Stockholm.
Maria satt även med kvinnoföreningens styrelse i 40 år (1896-1936) som kassör.
Forsell startade även Föreningen för dövstumhemmet 1908, som drev små ålderdomshem för döva i olika lägenheter i Stockholm och köpte även senare en villa med plats för 20 äldre.
Maria Forsell blev hedersledamot hos SDF år 1928. Maria Forsell avled 7 augusti 1938 och blev 81 år.

Dövföreningen bildades bland annat för att kunna ge stöd åt döva som ”av sjukdom eller ålderdom kommit i en behövande eller olycklig ställning”. Föreningen kunde redan vid föreningens bildande 1868 lämna ekonomisk hjälp vid sjukdom. En sjukkassa startades formellt 1876. Senare diskuterades om bildandet av en begravningskassa 1881 tills begravningens kassans stadgar antogs den 22 juni 1885. Efter föreningens omorganisering från en riksförening till en lokalförening 1903 beslöts att sjukkassan blev De döfstumma allmänna sjuk- och begravningskassa, som lades ned 1955. Då anslöts alla svenska medborgare till en allmän sjukkassa, som senare blev Försäkringskassan.

Vilma Renner (född Karlsson) föddes 15 juni år 1892. Vilma gifte sig med Ernest Renner.
Vilma var väldigt aktiv i Stockholms Dövas Förening som styrelsemedlem och som föreläsare samt ledde syaftnar. Hon blev vice ordförande 1927 och var andra kvinnlig vice ordförande inom föreningen.
Hon representerade också Svenska dövstumskongressen sthlm 1932 (SDR), enda kvinna av SDF:s representanter det året. Vilma Renner fick föreningens utmärkelse hederledamot år 1953.
Vilma Renner avled 23 september 1968, 76 år gammal.

Andra dövföreningar var faktiskt före med att skaffa sommarstugor, men 1941 köpte Stockholms Dövas Förening en jättestor tomt på Värmdön med flera hus – kontant! Medlemmarna byggde oavbrutet om dem och byggde ut dem, och dessemellan fiskade de, badade, skötte trädgården och trivdes i sin ägandes sommarstuga. Men tiderna förändras, semesterhemmet omvandlades till kursgård, och några år senare blev det som en gång varit en ladugård en modern fritidsgård. Men byggandet av den sattes igång innan finansiering var riktig klar och Stockholms Dövas Förening höll på att gå i konkurs på kuppen. Föreningen kämpade med att hitta lösningar. Värmdö kommun har hyrt fritidsgården till sin barnverksamhet, och på kursgården får föräldrar till döva barn utbildning i teckenspråk på samhällets bekostnad. Solbacken såldes år 2001.

Hon föddes i Mariestad år 1832 och flyttade till Stockholm år 1871. Då ändrades föreningens stadgar och det skulle vara 4 kvinnor av 10 i styrelsen.
Det var då Charlotte Kihlbaum valdes in i styrelsen. Hon satt i styrelsen i 18 år, ända fram till sin död.
Föreningen uppmärksammade hennes insatser genom att skriva om henne och hennes engagemang inom föreningen i verksamhetsberättelsen året därpå, 1890.
Charlotte testamenterade 3000 kr (motsvarande hela 200.000 kr idag) till föreningen vid hennes död.

SDF:s årets medlems historia
Utmärkelsen årets medlem kom som förslag från medlemmarna under året 2000 och började delas ut samma år.
För att få utmärkelsen årets medlem ska man ha gjort något bra för SDF medlemmar som bor i Stockholms län under det året. Det kan vara en person eller en grupp som kan få denna utmärkelse.
Personen ska vara medlem hos SDF alternativt gruppen ska ha någon form av anknytning till SDF.

Vi presenterar de som fått utmärkelsen från år 1999 fram till 2017.

Årets medlem 1999 Ilja Ivanov
Årets medlem 2000 Karin Nilsson och Åke Nilsson
Årets medlem 2001 Sven Sandin
Årets medlem 2002 Stanislaw Szulc
Årets medlem 2003 Marie Lindbäck
Årets medlem 2004 Valdemar ”Valle” Wojciuk
Årets medlem 2005 Sonja Dahlgren
Årets medlem 2006 Dövkvinnojouren
Årets medlem 2007 Ali Muhammed
Årets medlem 2008 Alexia Lefebvre
Årets medlem 2009 Gull-Britt Lindahl
Årets medlem 2010 Internationella sektionen
Årets medlem 2011 Lennart Lindberg
Årets medlem 2012 Döv för en kväll
Årets medlem 2013 Daniel Ensgård
Årets medlem 2014 Andreas Söderberg
Årets medlem 2015 Familjeklubben Näckrosen
Årets medlem 2016 Släktforskargruppen
Årets medlem 2017 Britt Karmgård

#minnsdusdf
#SDF150

År 2006 firade vi stort tillsammans med Sveriges Dövas Riksförbund och hade ett stort arrangemang.  Det började med en smygstart på en onsdagskväll på Dövas Hus med tipspromenad och en pjäs från SDUR:s teatergrupp.

Vi arrangerade en större pubafton på fredagskväll med ett stort partytält ute på parkeringsplatsen utanför Dövas Hus. Bland annat så uppträdde trollkarlen Rolux och visade oss smakprover från den magiska världen.

På lördagen var det en föreläsning om Audsim av amerikanerna Ph. D Ben Bahan och Dirksen L. Bauman. Lördagen avslutades med en bankett i Blå Hallen på Stadshuset och det bjöds på olika underhållning och så delades det ut olika priser till personer som arbetat inom området teckenspråk.

Under självaste teckenspråksdagen söndagen den 14 maj hade vi utställning, sång och tal på Norrmalmstorg.

Tidigare hette utmärkelsen hedersledamöter och det ändrades under årsmötet 2014 till hedersmedlem.
Föreningen ger ut utmärkelsen oftast i samband med föreningens egna jubileum men det förekommer även att personer utsetts i samband med deras egna jämna år eller i samband när deras förening jubilerat.
Tidigare var det föreningens konstnärer som prytt på diplomet som ges till de utvalda.
Det finns 5 olika kategorier som utmärkelsen ges inom, Föreningsgrundare, Pedagoger, Lobbyister, Gynnare, Personer som gjort ett ”mångårigt uppoffrande arbete inom föreningen”.

Vi presenterar de som fått utmärkelsen hedersledamöter/hedersmedlem genom tiderna och de med stjärna är hörande.

1873 Eduard Füstenberg, Berlin, Tyskland
1874 Olof Forsell*
1874 Conrad Theodor Svanberg*
1875 Ossian Edmund Borg*
1875 Johan Gerhard Holtz
1879 Albert Berg
1879 Frans Vilhelm Hjortzberg*
1888 Erik August Zotterman*
1891 Ole Jørgensen, Köpenhamn, Danmark
1893 John Pacher, Hamburg, Tyskland
1893 F. Moritz Hötzhold, Dresden, Tyskland
1893 Johann Heidseik*, Breslau, Tyskland
1893 Albin Maria Watzulik, Altenburg, Tyskland
1893 Edward Miner Gallaudet*, Washington D.C., USA
1893 Jeanette Berglind
1893 August Forsell
1893 Gerhard Titze
1893 Vaclav Josef Wilczek, Prag, Tjeckien
1893 Johann Toifl, Wien, Österrike
1894 Elin Groth, fd. Schuberth*
1899 August Knutsson Bergman*
1903 Lars Aanonsen Havstad, Oslo, Norge
1918 Gunnar Fondelius
1918 Louis Morian-Petersén*
1918 Johan Prawitz*
1928 Harald Berg
1928 Maria Forsell, fd. Hamberg
1928 Knut Hässler
1928 August Johansson
1933 Eugen Bussler*
1943 Uno Jakobsson*
1943 Elna Jakobsson, fd. Nyström*
1952 Fredrik Pettersson
1953 Vilma Renner, fd Karlsson
1958 Einar Blomquist
1962 Ulf von Baumgarten
1962 Osvald Dahlgren
1965 Adolfo Figoni
1968 Elsa Fondelius*
1968 Christer Leljevahl
1993 Yerker Andersson, Washington D.C., USA
1993 Börje Edwall
1993 Rune Pernow
2008 Kurt Lindfors
2013 Gunilla Wågström Lundqvist
2013 Gunilla Vestin Wallin
2018 Christina M Karv
2018 Anna Pop
2018 Frithiof Carlbom

Det började med att den döve dövläraren Frithiof Carlbom gjorde en resa i Tyskland, där det redan fanns dövföreningar, äldst var föreningen i Berlin som bildats 1848.

Den 3:e maj 1868 samlades 22 döva och 5 hörande på Manillaskolan för att bilda en dövförening. Initiativtagare var direktör Ossian Borg på Manillaskolan, dövlärare Fritjof Carlbom från Tysta skolan och marinmålaren Albert Berg. Kvinnor var med redan från början, både som medlemmar och styrelseledamöter. Det var ovanligt i dåtidens Sverige.
Döva från hela landet kunde bli medlemmar. Första året hade SDF 76 medlemmar.
Föreningen hade då samma funktion som Sveriges Dövas Riksförbund har idag.
Vid sekelskiftet bildades allt fler dövföreningar och SDF blev så småningom en lokal dövförening. Föreningen är Sveriges äldsta funktionshinderförening och äldsta dövförening.

Arbetet påbörjades 2001 med ett projekt kallat ”Stockholmsprojektet” med medel från Stockholms stad. Stockholms Stad beslöt i april 2003 om en markanvisning i Älvsjö.

Planerna för äldreboendet i Älvsjöprojektet innefattade både senior- och vårdboende samt en samlings- och aktivitetslokal och själva byggandet beräknades att komma i gång under 2008.

Det planerade bygget ansågs ligga för nära järnvägsspåret och låg därmed i riskzonen om en olycka skulle inträffa därför beslöt länsstyrelsen att stoppa planerna vid årsskiftet 2007/2008.

Stockholms Stad ansåg att döva med vård dygnet runt behövde snabbt få en plats att bo på, bestämde sig för att ett allmänt vårdboende med en särskild avdelning för döva och dövblinda ska byggas i Hökarängen och processen har drivits på för snabbt och utan döva inblandade – det var på förhand dömt till att misslyckas.

När Älvsjöprojektet raserades insåg föreningen att behovet av seniorboendet kvarstod.
Så bildades en arbetsgrupp med representanter från bl.a. SDF, FSDB, SDR och SDP där man i arbetet beslöt de att ta kontakt med fastighetsförvaltaren Micasa, som förvaltar äldre- och seniorboenden åt Stockholm stad, för dialog gällande ett trygghetsboende och vårdboende med språkriktad profil liknande den som Micasa drev då – ett estnisk och ungerskt seniorboende.

Vi hade bra dialog med Micasa under processen och det framkom även olika alternativ.
Den 14 september 2010 fick vi ett glädjande besked att Micasa erbjuder fastigheten i Skärholmen som trygghetsboende som senare blev seniorboende enbart för döva och dövblinda. Beräknad inflyttning till lägenheterna beräknades då bli under 2013.

Nu hade man en samarbetspart och kunde därför söka på nytt ett projekt hos Arvsfonden för att sköta administrationen till äldreboenden för döva, vi beviljades ett 3 årigt projekt ”Seniorboende – Trygghetsboende för teckenspråkiga döva och dövblinda” och anställde en projektmedarbetare på 75%, Anette Pellebergs Löfgren samt en projektledare på 25% under första året, Britt Karmgård som tidigare arbetat med frågan länge.

Den 12 april 2013 var det invigning i huset och ett femtontal döva var redan inflyttade i Seniorboendet, senare dök det upp flera och med tiden fylldes huset med döva och personer med dövblindhet.

Lite bakgrund om SDF:s första teckenspråkskurs som skedde år 1964, under årets verksamhetsberättelse stod det då att en ”åtbördskurs har hållits i föreningslokalen för blivande dövlärare och föräldrar till döva barn.”
Samma mening upprepas året därpå, liksom 1966, men då med tillägget att kursen har letts av Elsa Fondelius. Sannolikt ledde hon alla dessa tre åren.

Under hösten 1985 anställde SDF två teckenspråkslärare, i drygt 10 år hade föreningen teckenspråkslärare anställda.
Föreningen har bland annat en rad special inriktade teckenspråkskurser t ex till för personal i Pilträdet, hemvägledare, förskolelärare, för personal vid gruppboenden och kurser i svenskt teckenspråk. Under 90-talet var föreningen aktiv med att ordna kurser för döva föräldrar med hörande barn.

År 1990 startade SDF i samarbete med tolkcentralen och landstinget en 35-veckorskurs i teckenspråk för 10 personer som förberedelse till tolkutbildningen.
Detta samarbetet ledde till så att intensivkurserna i teckenspråk 1993 överlämnades till Edsvikens vårdgymnasium. Därmed är dövföreningens intensivaste period som teckenspråksutbildare förbi.

SDF är jättestolta över föreningens medlemstidning, Teckentydaren – TT. TT är en av föreningens viktigaste informationskanal. År 1952 utkom första nummer av TT, med Osvald Dahlgren, Ingrid Norbäck och Yerker Andersson i redaktionen. Nummer 2 kom 2 år senare, och höll fram till 1962 då blev det paus fram till 1970. Då hade SDF anställd personal som gjorde arbetet. Under 70-talet var det bl.a ombudsmannen Börje Edwall och hans assistent Inger Persson.

1979 flyttade föreningen in Dövas Hus, passade TT att förnya tidningens profil vid år 1980 av bl.a Lars Wallin. Omslagsbild på tidningen, Dövas Hus, var tecknat av Henry Johansson. Tidningen hade t ex en fast redigering med kalendarium och sidor för ungdomsklubben, idrottsklubben, pensionärsföreningen och övriga klubbar och sektioner. En skicklig illustratör, Harriet Svärd, har ritat flera illustratörer till TT. Hon gjorde flera fyndiga och komiska illustrationer till varje nummer av TT i flera år. Nu idag består TT av en redaktion med kanslipersonal, styrelsemedlem och medlem.

Redan vid starten, då dövföreningen bildades, hade man livliga och viktiga förbindelser med döva ute i Europa. Föreningen deltog med i den första allmänna döfstumkongressen i Berlin 1873. 1884 hölls den sjätte internationella kongressen för döfstumma i Stockholm, med Albert Berg som president. Det var ett stort evenemang för Sveriges döva.

I samband med SDF:s 140-årsjubileum gav ungdomsklubben SDUR en fin present till SDF.
En helt egen ledstjärna som döpts till ”Teckenspråk – så klart!”.

Tavlan med stjärnans koordinator finns inne på kansliet.
Syftet med det är man kan ”be” eller ”tänka” på ledstjärnan för att få styrka att kämpa vidare.

Vill du ha en egen stjärna? Klicka här 

Året 2008 firade SDF sitt 140-årsjubileum både på Dövas Hus med pubafton den 3 maj på självaste födelsedagen och med en jubileumsresa till Åland med Birka Paradise den 30-31 maj.
I samband med kryssningen mötte SDF:s styrelsemedlemmarna klädda i 1800- tals kläder på terminalen före avfärd.
Innan middagen var det mingel med välkomstdrink och tilltugg. SDF ordnade också en ”känna igen”-tävling där alla fick gissa vem som var på bilderna som var pixlat.
Dagen efter var det ”flytande Dövas Hus” med olika aktiviteter, bland annat Döv-Jeopardy.
Många medlemmar uppskattade resan, speciellt när det var blandat åldrar med på resan.

Ni kan även läsa mer om övriga jubileumsfester på vår jubileumssida, www.sdf150.se

Ny stadgar 1871 som innebar ökning av antal styrelsemedlemmar inom SDF, innebär att det skulle vara en ordförande och 10 ledamöter hade då formuleringen ”af hvilka 4 böra vara fruntimmer” Det var en ovanlig bestämmelse under denna tid. Med tanke på att kvinnorna fick rösträtt i Sverige 1921.
Vi kallar det för kvotering idag.
1885 hade SDF en sektion för kvinnor.
Dövas Kvinnoförening i Stockholm (De Döfvstummas Kvinnoförening i Stockholm) bildades 23 februari 1896.
De enda föreningar för kvinnor som fanns i Sverige vid denna tid var Fredrika Bremerförbundet (bildat 1884) och Kristliga föreningen för unga kvinnor KFUK (bildat 1885).

Fram till 25 februari 1922 fanns det ingen riksorganisation för döva i Sverige.
Redan 1890 fanns det diskussioner om att det vore bättre med ett förbund med lokalförening men det hände ingenting.
1903 bildades det en sjuk- och begravningskassa för döva i hela landet med fokus på att stötta döva ekonomiskt.
1906 tillsatte SDF en kommitté vars syfte att bilda ett svenskt döfstumförbund då det skulle vara till stort gagn och nytta för alla döfstumma och döfstumföreningar i Sverige. Men det hände ingenting då heller. År 1919 skickade föreningen i Göteborg till SDF och föreslog att föreningarna skulle gemensamt arbeta för att bilda ett ”landsförbund”.
Arbetet påbörjades samma år och pågick fram till 1922 genom en kommitté med 8 representanter varav 3 från SDF.
Svenska dövstumförbundet bildades i SDF:s lokaler på Smålandsgatan 31b i samband med sjuk- och begravningskassans årsmöte den 26 februari 1922 där 14 dövföreningar däribland SDF deltog.

Sedan 1951 heter föreningen Stockholms Dövas Förening. På riksförbundets kongress i Göteborg 1949 hade man behandlat en motion om att döva som ju lärts sig tala inte kallas dövstumma. Kongressen beslöt enhälligt att ordet ”stum” ska slopas, eftersom det är båda missvisande och obefogat. Följden av detta beslut blev namnbytet på förbundet och dess tidning, på föreningar runt om landet etc. Den 15 mars 1950 beslöt föreningen i Stockholm att ändra namn. Medlemmar fick rösta på tre olika förslag. Den 20 september var omröstningen klar. Det nya namnet blev Stockholms dövas föreningen och benämningen började gälla den 1 januari 1951.

(Ur offentligt språkbruk försvann ordet dövstum först den 1 januari 1953.)

Teckenspråk genom livet 2011
Stockholms Dövas Förening beslöt 2011 att etablera en vision ”Teckenspråk genom livet” där syftet att alla inom föreningen ska ha samma vision om vad som gäller och vad föreningen strävar efter i föreningens intressepolitiska arbete. Visionen lyder så här;

”Alla individer med hörselnedsättning, oavsett grad och tekniskt hjälpmedel, ska ha rätt till teckenspråk från födseln till ålderdom. Anhöriga ska också få rätt till teckenspråk om de så önskar och behöver.
Teckenspråk är verktyget för fullständig kommunikation utan några hinder.”

Gunnar Fondelius föddes 6 februari 1872 i Borås och gick i skolan på Manilla.
Gunnar lärde det svenska språket snabbt och redan i skolan blev han legendarisk då han på kvällarna brukade ”läsa högt” för kamraterna ur tidningar om dagens händelser.
Gunnar var aktiv styrelseledamot i totalt 35 år, bland annat ordförande, sekreterare och kassör.
Under perioden 1898-1906 var han sekreterare, ordförande 1906-1907, 1909-1919, 1923-1930 och kassör 1919-1923.
Han var även utgivare och redaktör för Tidning för döfstumma i 36 år och även sekreterare under 27 år i sjuk- och begravningskassan.
Vid SDF:s 70 årsjubileum fick han för sina insatser emotta Patriotiska sällskapets guldmedalj.
Han blev då nämnd som den siste kvarlevande i raden av de fyra stora hövdingar som skapat Stockholms Dövas Förening och fört den fram till den ställning föreningen hade. De 3 övriga var grundarna av föreningen, Albert Berg, Ossian Borg och Fritjof Carlbom.
Gunnar Fondelius dog den 11 januari 1947.

Föreningen till förmån för Stockholms Döfstumhem bildades 1908. Den kom till på initiativ av rektor Johan Prawitz på Manilla. Medlemmar var bl.a. dövlärare, konsulenter och präster. I styrelsen har alltid en eller två döva personer ingått, i den första ingick Maria Forsell och Gunnar Fondelius. Föreningen drev först små ålderdomshem för döva i lägenheter på olika adresser i Stockholmsområdet och köpte sedan, 1923, en villa på Skogsvägen på Lidingö med plats för 20 gamla. Hemmet lades ned i oktober 1977. De pengar som blev kvar förvaltas av Stiftelsen Stockholms Dövstumhem som ekonomiskt stöder döva som har ekonomiska svårigheter.

Ett av föreningens tidigaste arrangemang var kyrkofesterna, då döva i hela landet inbjöds till gemensam gudstjänst med nattvard i Stockholm, följd av fest och föreningsmöte. Detta var innan det fanns dövpräster. Kyrkofesterna var välbesökta, men det fanns dövlärare som hade moraliska betänkligheter mot att så många döva av båda könen samlades i huvudstaden.
 

Första året 1868 hade Stockholms Dövas Förening 27 medlemmar varav 5 hörande.
Antalet medlemmar ökade nästan varje år fram till 1890 och då var det 776 medlemmar varav 121 hörande.
Hörande medlemmar ökade även fram till 1884 och då var det 173 till antalet och sen sjönk antalet till runt 120 hörande medlemmar år 1890 och sjönk ännu mer fram till 1900 och då var det 59 hörande medlemmar och 1921 noterades det lägst antal hörande medlemmar som var 7.
Från och med 1940 fram till 1970 var det cirka 20-30 medlemmar som var hörande.
Därefter exploderade antalet och var mellan 200 och 370 hörande ända fram till idag.
SDF tappade cirka 100 medlemmar under perioden 1890-1892 men fick under perioden 1892 och 1895 stor tillväxt och var då 822 medlemmar. Därefter var det stor tapp på cirka 600 medlemmarunder perioden 1895 och 1904 på grund av övergång till flera nya lokalföreningar innebär att SDF tappade medlemmar som bodde i landsorten.
Antalet höll sig ungefär likadant fram till 1942 då började det öka fram till 1946 och då var det 349 medlemmar på grund av flera inflyttade till Stockholm samt inköp av Solbacken.
Efter 1970 exploderade det i antal från 436 till 1004 medlemmar år 1982 på grund av flera hörande medlemmar samt större aktivitetsutbud och service till medlemmar.
SDF noterade sin största medlemsantal år 1999 med 1162 medlemmar.
2017 hade SDF 1086 medlemmar varav 239 hörande.

I samband med jubileumsåret 2018 kommer vi Stockholms Dövas Förening att varje måndag framöver i årets alla veckor uppmärksamma föreningens 150 årsjubileum genom att publicera berättelser på både svenskt teckenspråk och svenska utifrån föreningens långa och fantastiska historia som Sveriges äldsta dövförening och Sveriges äldsta funktionshindersförening som bildades 3 maj 1868.
Det kommer innehålla många spännande berättelser om olika händelser och milstolpar från historien. Det för att ni medlemmar och ni andra intresserade kan få veta mer om föreningens historia. Ni kan se alla filmer och texter i hastagget #minnsdusdf och på vårt jubileumshemsida www.sdf150.se.
Följ oss genom året!

#minnsduSDF
#SDF150