Mitt minne:
Jag har många minnen hos SDF då mina föräldrar är döva, så har jag varit på Dövas Hus (SDF) flera gånger. Det jag speciellt minns är den gamla Dövas Hus, Storgatan på Östermalm.
Det var så fin lokal! Jag minns t.ex. julgransplundring, lucia och så flera aktiviteter som jag deltog på.
Jag gick även dit till cafét där Lucia jobbade så gav hon mig fika ibland.
Nu idag, här på nya Dövas Hus i Globen, tar jag även med mina barn hit på olika aktiviteter.
Jag har inte någon specifik aktivitet jag vill lyfta upp utan jag har många bra minnen hos SDF!

Mitt minne:
Jag minns då SDF arrangerade julgransplundring i gamla Dövas Hus på Storgatan.
Mina barn var med, även flera barn och de lekte med varandra. Det var härligt!
Det glömmer jag aldrig!

Mitt minne:
Jag minns att SDF har haft många olika aktiviteter, som jag alltid kom till Dövas Hus. Det kan vara pensionärsträffar, fotboll, handboll, bokföringskurs och mer. Det kan ha flera olika aktiviteter i samma gång under dagen. Det var en härlig rolig gemenskap!

Mitt minne:
Jag minns då någon gång åren 80-81 då jag var ungefär 15 år gammal.
Det var första gången för mig att komma till Dövas Hus och jag följde med några kompisar som har varit där tidigare.
Jag var nervös, då det nästan bara var vuxna därinne i huset, det var motorklubben Viking som arrangerade den kvällen.
Den personen som först kom till oss och välkomnade var Kurt Lindfors.
Det var maskerad där då, nästa dag fick vi följa med på ”tipspromenad” men med bil och döva förare.
Vi körde en runda, Vi stannade på olika platser och vev ned bilfönstret för att läsa papper med frågor.
Sen vi körde vidare. Det var ett starkt minne för mig.

Mitt minne av SDF:
Jag arbetade mycket med projekt, en av projekten hette verksamhetsprojekt vars syfte var att starta upp olika slags verksamhet under dagtid på Dövas Hus. Det innebar att vi skapade olika grupper.
Det finns några verksamgetsgrupper fortfarande idag som är aktivt, tex torsdagssoppa som jag var med och startade förut. Jag minns att vi lagade mat kokade soppa och att det var flera som kom och åt tillsammans och det var härligt stämning. Det finns fortfarande idag, torsdagssoppa och det är det som är positivt.
Jag har även suttit i styrelsen som vice ordförande då Sten Ulfsparre var ordförande, då var det härlig tid och vi hade många diskussioner, men det var inte bråk men vi hade åsikter och det var positivt!

Mitt minne av SDF:
Året var 1979 på Storgatan då jag undervisade i foto & kamera. Det gick till så här att vi fotograferade och sen lägger in i framkallningsdosan.
När det är klart så går vi in till mörka rummet där det finns förstoringsapparaten där vi lägger dit filmen och sen pappret där under och därefter, framkallar vi bilden genom tre olika lådor med olika vätskor och sen till sist i vattnet så det blir rent och därefter torka, när det är klart så kan man visa upp fotona.

Mitt minne av SDF:
Vad minns jag av SDF – det var många saker! Jag tyckte mycket om den tiden under 80-90-talet då vi har lokalen på Storgatan men minns också lite av lokalen på Götgatan. På Storgatan var det mycket folk oavsett vilken dag – Härlig atmosfär! Vi spelade kort och andra spel. Det var alltid fullt i korridoren eller vid entrén, det blev knepigt att gå förbi. Ja, jag minns dessa goda bullarna från caféet! Roligt var det! Det var många saker från den tiden som gav mig många fina minnen!

Mitt minne av SDF:
Vad jag minns, ja, halloweenfesten då min mamma var spöke, jag blev rädd!
Minns också Teckenspråkets dag!
Jag fick även möjlighet att följa med till mammas jobb där på Dövas Hus kansli.
Ibland var det mycket föreläsning på Dövas Hus, puh, men tur att det fanns lekrum där som jag kunde leka i!
Nu vet jag, den tävlingen – ”Gubben Noak” då vi vann! YES!

Mitt minne av SDF:
Det som jag minns starkt från SDF är tiden då jag arbetade inom pubkommittén under åren 2004-2007.
Jag tyckte att det var så roligt att jobba under pubaftnar och vi var ett bra gäng tillsammans.
Vi umgicks och hade trevligt tillsammans även om det ibland kunde vara tufft att jobba under pubaftnar.
Jag fick även möjligheten att möta många trevliga människor och lära känna dom, då jag inte är uppvuxen här i Stockholm så jag fick detta möjligheten att lära känna er.
Det var vad jag minns från SDF.

Mitt minne av SDF: 

Jag var ofta på Dövas Hus i Östermalm, där det var många som kom dit på onsdagar.
Vi umgicks och hade trevligt, det var härligt! Det var under 80-talet.
Under 90-talet fick jag barn och då blev det mest aktiviteter med familjeklubben Näckrosen och vi använde oss av Dövas hus.

Mitt minne av SDF:
Jag minns då när det var Halloween-pubaftonen på Dövas Hus. Jag tycker att det var roligt att se olika som klädde ut sig i festen. Jag såg att de tre bästa utklädda vann tävlingen. Jag bestämde att jag ska vara med på nästa Halloween-pubaftonen men den gången hjälpte jag en person med utklädseln och den personen vann! Det var ett starkt minne kring Halloween-festen.

Mitt minne av SDF:
Jag minns starkt då jag var liten och gick på förskolan på Skeppargatan. Då det var rast då sprang jag in i Dövas Hus och träffade de äldre döva pensionärer. De berättade massor historier som jag älskade att se på.
Min förskolelärare visste inte var jag var,  så de letade överallt efter mig och fann mig där med alla pensionärer.
Förskoleläraren tog mig tillbaka till förskolan och sa att jag inte fick vara där inne i Dövas hus – men jag fortsatte springa in i Dövas hus och lyssna på de pensionärerna. Verkligen ett starkt minne!

Mitt minne av SDF:
Första gången jag besökte dövföreningen på Östermalm, det var någon gång runt 1979-1980 där sökte jag och frågade folk var Dövas Hus låg. Jag hittade till slut Dövas Hus, en fin byggnad!
Jag fick en bra bemötande av en kvinna och hon var en mycket vacker kvinna med ljust långt flätande hår. Hon jobbade därinne i Dövas Hus. Jag blev nyfiken vad hon hette, hon berättade att hon hette Lucia.
Vilket fint namn! Hon välkomnade mig artigt och tagit bra hand om mig, jag var ung då. Efteråt kom jag mer och mer till Dövas hus, till och med under sommaren, minns att alla satt eller stod vid trädgården och pratade med varandra – Härligt!

Mitt minne av SDF:
Under min tid när jag gick på kontorkursen i Stockholm år 1959-1960 brukade jag komma in till SDFs föreningslokal på Göt… nej Drottninggatan varje onsdag. Vi har också fest varje lördag.

Mitt minne av SDF:
Det var under 90-talet då jag var elev på Manillaskolan då jag gjorde praktik hos Dövas Hus på Östermalm. Arbetsledaren var Åsa Gustavsson och hon bad mig hjälpa till i cafét med bland annat ordna smörgåsar och liknade. Jag fick också hjälpa till där vid cafét och det var jätteroligt.

Mitt minne av SDF:

Jag besökte Stockholms Dövas Förening första gången 1982 då jag var elev hos Frälsningsarméns Officersskolan som låg på samma gata, dvs Skeppargatan men längre bort.

Det var roligt och jag brukade då besöka, om det nu var onsdagar eller, men det var i alla fall en gång per vecka. Jag har sen arbetat på olika platser och kom sen tillbaka till Stockholm för åtta år sedan och då började jag komma hit igen på onsdagar. Det är roligt det!

Mitt minne av SDF:
Jag har alltid tyckt att föreningen är en bra plats för oss döva att samlas för att diskutera olika ämnen främst på sistone då jag nu även har döva barn. Föreningen har haft bra föreläsningar samt bra diskussioner kring t.ex. CODA, teckenspråk och friskola dvs hur framtiden kommer se ut och hur teckenspråket kommer vara inom skolan.
Det är det jag minns på sistone!

Mitt minne av SDF:
Det bästa minnet jag har var när jag första gången kom hit till Sverige för ca 30 år sedan och lyckades komma in till föreningen tack vare Inga-Britt Andersson.
Det var tack vare att hon kämpade med att jag skulle delta på föreningskunskap samt olika kurser och det ledde till att jag lärde mig mycket.
Jag har även arbetat inom föreningen inom olika projekt i ca 7 år.
Det hela är tack vare henne, Inga-Britta Andersson.

Mitt minne av SDF:
Jag har verkligen många olika minnen från föreningen så att det är svårt att välja då Jag verkligen är en föreningsmänniska men jag väljer ett minne från Solbacken.
Jag var lill-värdinna, dvs jag ställde upp under somrarna istället för Christer Leljevahl som ansvarade för Solbacken.
Det var många olika fester som jag var ansvarig för och det var flera ungdomar som kom på besök.
Det var speciellt under en sommar, en döv som hade eget båt åkte ut en kväll med 6-8 personer på båten. En fru var orolig över att båten aldrig kom tillbaka så jag fick gå ner till bryggan flera gånger och plötsligt såg jag en båt som kom, så blev vi glada över detta men när vi insåg att det faktiskt var en polisbåt som närmade sig till bryggan så undrade man vad det hänt.
Det var så att båten hade sjunkit och alla som åkte med på båten simmade till ett annat ö där polisen plockade upp dem och körde till Solbacken…
Vilken historia!

Mitt minne av SDF:
Jag är 100 år yngre än Stockholms Dövas Förening, men jag minns då jag var elva år när jag var på Dövas Hus i Östermalm för första gången. Det var i samband med en danskurs.
Därefter var jag inte där på Dövas Hus så ofta utan bara då och då.
Men nu idag, dansar jag är det på grund av kursen där på Dövas Hus?

Mitt minne av SDF:
Mitt minne av SDF var när jag jobbade med SLUSS-projektet för längesedan och därefter hade SDF rådgivarcentret som senare ledde till Dövteamet inom Stockholms Landsting.
Jag har även suttit med i Stockholms Dövas Förenings styrelse omkring 10 år och då var en av de frågorna jag kämpade för var att se till att de ensamma döva invandare som är ensamma skulle samlas i Västanviks folkhögskola. Vi SDF har även försökt driva på så att det ska finnas något liknade här i Stockholm och det ledde till slut att det fanns en TFI-verksamhet här på Dövas Hus en tid.
Det är roligt att se bakåt att jag har bidragit till och utvecklat något.
Föreningen har också bra medarbetare och härligt att det finns plats där döva samlas och ger varandra styrka och glädje.
Lycka till i framtiden!

Mitt minne av SDF:
Mitt minne av SDF är när jag tänker tillbaka till den tid då jag var aktiv hos Internationella sektionens aktiviteter och satte upp information samt arrangerade halloween med flera olika kulturella maträtter då var det flera som kom och därefter hade vi flera gånger.
Internationella sektionen följde med SDF i flytten hit och när jag tänker bakåt i tiden så ser man att teckenspråket inte försvunnit utan vi alla har behållit teckenspråket som kärna.
Det är nu vi tillsammans firar 150-årsjubileum och kan se bakåt att vi inte försvunnit och att vi tillsammans ska se till att fortsätta framöver se till att bevara teckenspråket och dövas kultur.

Mitt minne av SDF:
Jag minns dövföreningens tidigare lokal som låg på Drottninggatan.
Jag gick runt trapporna upp till lokalen.
Inne i lokalen var det en fest och det var mycket folk där så jag kände att golvet knakade lite så det kändes bättre att gå ut och ta en fika utanför med några döva vänner.

Mitt minne av SDF:
Jag har många olika minnen från SDF, men jag väljer Dövas Dag 2002 här i Stockholm som var en stor händelse. Firandet var både fredagen på Dövas Hus, Storgatan 23 och lördagen på nordiska museet.
Det var roliga dagar och jag träffade så många folk på plats, jag var ung då.
Jag ser fram emot kommande dövas dag 2018!

Mitt minne av SDF:

Mitt minne av SDF är naturligtvis Solbacken!
Har tillbringat mycket där med mina barn, det var så mysigt…
Tråkigt att det inte finns längre kvar.

Mitt minne av SDF: 

Jag fick jobb som studiekonsulent på Dövas Hus och då jobbade Kjell Hovlin och Elisabet Tersmeden där och vi jobbade tillsammans i 8 år. Jag flyttade senare till Södertörn och jobbade där som teckenspråkslärare. Jag trivdes bra på Dövas Hus men när det gällde fritiden så var jag aldrig fri då folk ofta kom till mig då de behövde hjälp. Det var starka minnen det.

Mitt minne av SDF:

Jag har deltagit i olika aktiviteter, kurs som tex YOGA, sy barn dockor och åka långfärdskridskor.
Det är roligt att kunna delta och minnas dessa. Det gör så att jag fortfarande är aktiv.

Mitt minne av SDF:

Det har varit flera olika debatter här på Dövas Hus, men det fanns en debattkväll som jag minns starkt från och det var då två akademiker, forskare kring språk, lingvistik var på plats och hade föreläsning om språk, svenskt teckenspråk och framtiden. De lyfte upp att yrket teckenspråkslärare kommer alltid att behövas framöver. Det är viktigt att vi döva tänker på detta och ser till att vi kan sprida kunskap om teckenspråket. Detta yrket är viktig!

Mitt minne av SDF:
Då jag var på föreningsmötet på gamla Dövas Hus på Storgatan där satt jag och lyssnade spännande på diskussionen, jag tycker att det är alltid kul att lyssna under föreningsmöten. En person, var själv anställd hos föreningen sa till mig: ”Du kommer att sitta i styrelsen i framtiden. Du blir säkert något.” Jag tänkte väl att det var trevlig tanke av den personen. Den personen skrev till och med i Teckentydaren kort om mig. Det blev verkligen sant, jag har suttit i styrelsen i 15 år nu!

Mitt minne av SDF:
Jag flyttade hit till Stockholm runt år 2000, då minns jag de 18-30års-verksamhet i den gamla Dövas Hus på storgatan. Där fanns det fint och fantastiskt vitt valv som var så mysigt. Jag har tydligt minne hur det såg ut därinne.

Mitt minne av SDF:
Min första upplevelse på dövföreningen var där på Drottninggatan 26. Dövföreningen hade då basar där det såldes olika saker. Jag träffade många döva där som även var föräldrarnas vänner.
De pratade med mig och jag tyckte att de var trevliga.
Jag tyckte att fiskedammen var roligast och jag gick dit ofta, en flicka där vid fiskedammen påpekade att jag redan varit där flera gånger. Men jag ville ha mer, jag var ganska bortskämd förut som barn.

Mitt minne av SDF:

Mitt minne av SDF:
Det finns många olika minnen men det finns en sak jag minns starkt och det var då jag var liten och var på plats i Dövas Hus på Storgatan i Östermalm.
Teckenlådan var på besök där även Busan som jag sett på TV men nu är här på riktigt. Vi var många barn där på plats och det minns jag starkt. Det var mysigt!

#jagminnsSDF

Mitt minne av SDF:
Det var för ett eller två år sen någon gång. Mitt hobby är geocaching och jag brukar träffa hörande med samma intresse men det var svårt och kommunicera med dem. Så fick jag en idé att skapa ett event där vid Dövas Hus. Jag skickade ut eventet och när väl dagen kom så var det många hörande som kom till Dövas hus vilket var chockerande. Det var ungefär 50 stycken.
Tolk fanns på plats, och det var ett bra minne det!

#jagminnsSDF

Mitt minne av SDF:
Jag har deltagit i olika SDF-sammanhang och jag tycker om att träffa olika personer och prata med dem. Kärnan i en demokratisk förening är dess årsmöte där medlemmar samlas för att gemensamt diskutera, ge förslag och säga vad de tycker vars syfte att utveckla föreningen.
Det var en gång där på Manillaskolan då vi provade på ”påverkanstorg” en metod under årsmöte där flera fick möjligheten att diskutera, ge förslag på olika områden som finns uppställda på väggarna, jämfört med den traditionella metoden då blir det inte lika många som säger sitt. Det är det jag tycker är härligt att flera får möjlighet att diskutera.

#jagminnsSDF

Mitt minne av SDF:
År 1969 kom jag in på Dövföreningens lokal på Götgatan. När jag öppnade dörren blev jag chockad av en stor hall samt alla personer inne som vände mot mig och tittade på mig. Men efter det ögonblicket blev jag medlem i SDF och är fortfarande medlem idag.

#jagminnsSDF

Mitt minne av SDF:

Att vi var på Halloweenfesten med familjeklubben där hade vi också en tävling.

Mitt minne av SDF: 

Jag minns ganska nyss när jag deltog i en kurs om kaffe där läraren och alla deltagare använde teckenspråk, det kändes verkligen skönt och roligt att delta i detta kurs och lärde sig mer om kaffe. SDF är ett plats  där träffar alla och umgås med varandra och använder teckenspråk. ”TOPPEN”

Mitt minne av SDF:
När jag tänker efter, när det gäller det bästa lokalen för SDF då är det där på Östermalm, där på Storgatan. Har upplevt så mycket där, men då under 80-talet då jag fick mina barn men innan det då hade jag inga barn då brukade jag komma till Dövas Hus ofta. När mina barn kom, så var det flera olika aktiviteter som tex fester då tog jag även med barnen och även de andra vuxna tog med deras barn. Det kändes fritt då det fanns innegård då behövde man inte vara orolig när barnen lekte där.
Det var en skyddad innegård där vi vuxna kunde prata med varandra samtidigt som vi hade koll på barnen som lekte runtomkring.
På sommaren kunde man sitta ute, där det fanns lekplats där så vi vuxna kunde sitta i närheten och prata samtidigt ha koll på barnen. Det kändes så skönt. Ibland ville barnen köpa godis, och det fanns en kiosk mittemot på andra sidan gatan som barnen kunde gå dit själva utan att vi vuxna följde med då det var nära. Det är det som jag saknar och aldrig kommer att glömma.

Mitt minne av SDF:
Jag har besökt Dövföreningens gamla lokal på Götgatan 68 flera gånger under året 1976.
Jag minns att det var några våningar upp upp till lokalen.
En stor hall med hängare på båda väggar. En trappa ner till lokalen där fanns några fikabord och stol som man kan sitta och fika.
Där vid hörnet var det baren som säljer drycker och mat. Precis bredvid baren var det ett större rum till, där det var dansgolv som man kunde dansa och det fanns även teaterscen. Det ser verkligen mysigt därinne.
Det var en dag då vi var flera som satt och tecknade då och plötsligt dök det upp två okända män in från hallen som vi inte kände till, alla glodde på de två och var fundersamma. De två männen tecknade stort och sa ”Hello, WE DEAF FROM FRANCE!”.
Vi andra gapade på mun, ett internationellt besök!

Mitt minne av SDF:
Mitt första besök på dövas förening var där på Storgatan där lärde jag mig teckenspråk eftersom jag själv är hörande.
Jag kom dit och lärde mig teckenspråk, jag minns att kursen var en trappa upp, på andra våningen.
Efter cirka en timme är det paus då skulle vi gå ner till caféet för att fika, då måste vi använda teckenspråk för att beställa fika och det var verkligen nyttigt för oss. Efter pausen så gick vi tillbaka till kursrummet för att fortsätta med teckenspråkskursen.
Det tyckte jag om och kände att jag var välkommen och delaktig hos föreningen.

Mitt minne av SDF:
Jag minns pubaftnar som SDF ordnade varje månad, mycket folk kom. Verkligen roligt!

#jagminnsSDF

Mitt minne av SDF:
Det är ett av mina första minnen av SDF, jag var ung runtomkring 13-15 år gammal då.
Fritidsgården DUKiS var stängd på grund av renovering denna tiden och DUKiS flyttade då tillfälligt till Dövas Hus, Skeppargatan och jag var där varje fredagar.
Jag tyckte att det var pinsamt, jag vet inte varför men jag var ung då så varje gång jag kommer till Dövas Hus så springer jag alltid snabbt uppför trappan dit ”fritidsgården DUKIS” har sin lokal.
Ibland hade DUKiS aktiviteter i den gemensamma korridoren och det var nära till cafét och det fanns äldre döva där och det var pinsamt att träffa dem och jag vet inte varför…

#jagminnsSDF

Mitt minne av SDF:
Mitt minne som medlem hos SDF, när jag flyttade hit till Stockholm så ansökte jag medlemskap hos SDF och i samband med detta så kallade de mig till ett samtal.
Under samtalet informerade SDF mig att jag var föreningens 1000:e medlem.
Jag kunde inte fatta detta men jag blev så glad och det minns jag fortfarande än idag.

#jagminnsSDF

Mitt minne av SDF:
Förut arbetade jag hos SDF och det var ett fint minne.
En av världens bästa arbetsplats för att SDF är en stor medlemsförening där jag får möjligheten att träffa många olika medlemmar samt fina arbetskamrater.
Jag har haft bra tid hos SDF.

#jagminnsSDF