1925 startades en skola för småbarn i Dövas Väl, nuvarande Hörselskadades Riksförbund:s regi och det hölls i ca 30 år.
1951 startade Sveriges Scoutförbund fem Wedenbergsförskolor varav två stycken i Stockholm vars där barnen skulle hörseltränas så det var främst barn med hörselrester som började där.
Under åren 1952-1957 hade Manillaskolan även en förskoleverksamhet.
Mitten av 1950-talet tog Stockholm Stad över all förskoleverksamhet inom kommunen.
Då satsade på små grupper med avläsning och talträning för döva barn.
I slutet av 60-talet började man använda teckenspråket fast det gick så långsamt.
Sen fanns det ett daghem för döva barn på Skeppargatan vid Dövas Hus på Storgatan och ett annat på Boktryckarvägen.
På Rålambsvägen fanns det daghem för hörselskadade barn.
Den första helt döva personen i Sverige som anställdes som förskolelärare var Rita Ingvarsson (fd. Andersson). Hon fick i början kämpa för att kunna utbilda sig till förskolelärare.
Då det gick bra för Rita under utbildningen och på arbetet i förskolan så öppnades det möjligheten för flera döva att arbeta inom förskolan.
Den första förskolan för döva låg i Göteborg och startades 1902 av Annie Koch.